Allting är relativt.
Dags att gitta hem till Karro och umgås med fina vänner. Jagkänner mig som en michelingubbe i mammas dunjacka och fäller en tår för gässen som säkerligen blivit plågade i produktionen.
Jag vet inte riktigt vad vi ska göra men det blir väl äta ch se på film om jag känner oss rätt, vilket jag skulel vilja säga att jag gör. Eller spela spel!
Fördomarnas träsk, Stockholm ligger i mitten.
Varför görs det fortfarande till en så stor grej att komma ut som gay? Jag sitter och tittar på "Livet blir bättre" och Anton Hyséns berättelse om att komma ut som gay i fotbollsvärlden. Om vi inte skulle sjåsa upp det så mycket så sulle det inte bli en så stor grej. Nu ska han hålla tal på Göteborgs sista match för säsongen på Ullevi om ämnet. Jag tror att vi uppmärksammar det på fel sätt. Bara det att livet blir bättre än det var när man kom ut som gay är ju fel budskap. Och varför förmodas det att mans ka bli chockad och lite rädd när någon berättar att de är gay? Det förmodas alltid att de man berättar för ska bli rädda och fråga sig "Varför just min familj??".
Släpp det. Det är 2012 nu.
Sammanfattningen skulle bli för kort för att du skulle få plats.
Jag ligger just nu i sängen och trixar med min kommande fotobok. Tvåtusenelva sammanfattat genom bilder i en bok. Den kommer bli betydligt mycket längre än tvåtusentio vilket oroar mig. Jag kan inte riktigt sålla mellan alla bilder och jag tror att Hemfosa har fått ca tio sidor för mycket plats.
Vi skjutsade hem Milla för någon halvtimme sedan. Hon har klippt och slingat mammas hår och fixat lite med mig. Det är mycket praktiskt att ha en syster som är frisör. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft henne. På så många andra plan också förstås men nu pratar vi ju om frisering och det kan hon.
Jag tror att min wordfeudpartner precis somnade, gubbig som han är. Okej, kvart i ett är ganska sent, om man bara ligger hemma. Det är förståeligt om man somnar nu. Jag är trött.
Kyckling och ris.
Jag sitter just nu vid köksfönstret, äter mat och lyssnar på Håkan som sjunger att han vet vilken dy hon har varit i. Dessutom står en sockerkaka i ugnen som snart ska sig väl smaka och såhär ser jag ut medans jag gör allt detta.
Lite lagom hipstervarning på den bilden.
Trött på dyr nummerupplysning?
Vi har ätit sushibuffé idag för att fira Nikis 19e födelsedag! Ja, jag åt sushi! Jag har faktiskt sushicravings as we speak. Dag är nog stolt, men inte jag. Jag trodde inte jag kunde bli mer mainstream. Se så fel jag hade.
Annars slutar jag tio i elva i morgon och tjugo i tolv på fredag. BAM!
Fy vad jag måste steppa upp mitt game.
Doften av kärlek sprider sig i lungorna.
Jag har ingen inspiration alls i fingrarna för tillfället så ni får dras med halvdana och misskomponerade inlägg som detta.
Jag älskar snö, don't get me wrong, men den är också fördjävligt fördjävlig och kall så in i helvete. Speciellt när man precis kommer från jobbet och måste gå hem från bussen. Det man längtar efter mest av allt är en brasa men sen kommer man på att, nej just det, jag bor ju i lägenhet nu. Jag har ingen öppen spis längre, bara en dvd med en brasa på. Det är då man ställer sig i duschen i en halvtimme och förtränger att polerna smälter och att det finns folk som har det värre. Då vill man bara bli varm. Sedan borrar man ner näsan i kattens päls och kommer inte upp förns det är middag. Jag skulle kunnat skrivit "sedan kryper man upp hos pojkvännen och stannar där tills det är middag" men då måste man ju såklart ha en pojkvän också...tänkte inte på det. Det får bli katten istället, lika fint det.
Man kan i alla fall njuta av att inte behöva göra några läxor och istället somna tidigt.
Det är så svårt att sätta ord på.
Sitter och fryser i soffan och lyssnar på Jane Doe. Vi ligger i en svacka i skolan just nu, eller jag gör. Det finns inga krav just nu, förutom ett hyllningstal som ska framföras i morgon och förberedning inför FN-rollspelet. Jag passar därför på att gosa med min katt och spela sims.
Agnes fyller år i dag också och nio utav oss klasskamrater inklusive Agge åt lunch på "Ciao Ciao". Grattis Agge! Välkommen till 18-årsgänget!
Gårdagens photo booth.
Blodförgiftning.
Ett skadat hjärta ligger ensamt i den kalla januarinatten. Snön faller tung ovanpå det och färgar det blått av köld. Det dunkar svagare och svagare för varje flinga som lägger sig och snart finns det inget tecken på liv kvar. Det minns tillbaka till en tid med skratt och värme. En tid när det hade en kropp att sitta i och fick vackra, röda blodkroppar varje dag. Den tiden är förbi men hjärtat hoppas på att den kanske kan komma tillbaka en dag. Det verkar som att hjärtat är för litet för kroppen men kanske kan kroppen komma gående, plocka upp och sy fast det i bröstet igen. Kanske när sommaren kommer finns det en chans.
Borta i landet ingenstans.
Utflykt till cafét som Vickan driver helt ensam! Stolt! Hoppas jag får något gott att smaska på.
Hemsökta drömmar om någon som en gång var självklar.
Jag drömde att jag satt och pratade med farfar i natt. Att han levde.
Syskonbråk är missförståndens främsta summa.
Det är så fint som skaren om vintern.
Allt som finns kvar är den här biten av mig.
Skriver om Christmas and New Years eve at 10, 18 and 50 på engelskan. Yay. Vår lärare är ytterst oförutsägbar och ger oss random uppgifter varje lektion. Det är ju kul. Igår satt jag på Café 60 till klockan kvart i tolv med Elina och Magdi. Café 60 är så överskattat enligt mig. Dyrt som på Rodeo Drive och sjabbigt. Mysigt tycker många. Gud vad jag är neggo.
Power-boost.
Vilket deppigt inlägg jag gav er i går. Det blir lätt så när det vita sakta smälter bort framför ögonen.
Vi fick lax i skolan idag vilket är ovanligt och mycket gott. Det satte ett litet leende på mina läppar. Dessutom hade vi filosofi där vår klass visade resultatet av källkritik varje dag i 3 år. Vår lärare tyckte vi var ovanligt duktiga eftersom vi gick in på djupet, som man tydligen ska kunna göra senare i kursen. Känns ju bra att vi kan göra någonting rätt i alla fall.
Annars har jag bara spelat Temple Run.
Nötskalet.
En vanlig måndag slutar som vanligt i sängen. Jag börjar få livsångest och vill verkligen inte bli mer vuxen nu. Det känns jobbigt att inte ha någon skola att komma tillbaka till i höst. Inte ha allt serverat längre så att det bara är att komma och sätta sig och suga i sig kunskapen så gott det går. Vad ska jag ta mig till?? Skola är det enda jag kan. Tragiskt, det enda jag kan är att sitta vid ett bord och lyssna på någon annan när de pratar. Men så är det!
Dessutom har jag ju inte hunnit med någonting i mitt liv. Usch.
I morgon ska jag jobba. Ser inte fram emot det.
