Odyssen av James Joyce

Jag hittade en gammal efterhärmning från min utbildning i kreativt skrivande. 
 
De tunga molnen ligger på mitt huvud som en mössa. Regnet rinner ner för nacken och in i min stickade tröja. Jag känner hur den lilla floden av kallt regnvatten flyter ner över ryggraden och stoppas av strumpbyxlinningen. Där blir det sedan en fördämning som stoppar upp vattnet på dess väg.

November är en mellanmånad. Varken höst eller vinter, precis som september varken är sommar eller höst. Vilket väder förväntas? Regn eller snö?

Jag tittar upp mot det gråa och ser inget mer än just det, grått. Det är som att titta på snö, efter ett tag vet man varken ut eller in och kan inte urskilja varken himmel eller jord. 

2014-11-13

Hur kan du veta?

Jag tänker på de stackars personer som ligger på en tillplattad kartong med en blommig fleecefilt över sig, under en bro någonstans i Sverige. De är så lätta att glömma bort när man sitter med familjen runt bordet och öppnar julklappar, dricker julmust och trivs. Det är så lätt att ta allt man har för givet, alla vänner, taket över huvudet och väggarna som skyddar mot väder, maten på bordet och den mjuka, varma sängen som lyses upp av ljusstaken i fönstret. Jag kan slås av insikten när gåshuden sprider sig över kroppen för att det drar kallt från de stora fönstren i vardagsrummet. När jag huttrar till och sveper min stora, varma snuggie runt mig kommer jag ihåg att jag brukar se personer som står och hänger i en vit park för att de inte har något hem eller någon annanstans att ta vägen. Hur de också huttrar men att de inte har någon snuggie att svepa omkring sig i en soffa i en lägenhet. 
 
Jag tycker dock inte att vi som har det bra ska skämmas över det. Ingenting blir bättre av att vi också står i parken och fryser. Vi kan dock vara med och försöka förändra villkoren så att de blir lika för alla. Alla människor kan bli sjuka, du också och jag med. Alla kan bli utnyttjade, misshandlade och nertryckta. Svaghet är ingen skam, det är ett tillstånd som någon har försatts i under jobbiga omständigheter. Fördomar är ursäkter som icke pålästa personer använder sig av när de inte vet. Jag har ingen aning om vad du som läser har gått igenom under ditt liv, vilka utmaningar du har utsatts för eller hur du har vuxit upp. Alla har vi olika livserfarenheter men vi är fortfarande lika mycket människor, personer, individer.

– OM MIG –

Jag heter Nina och är 22 år. Jag älskar katter, att fotografera och att skriva. Sedan januari 2014 pluggar jag "Journalistik och multimedia" på Södertörns högskola. Då och då hatar jag livet men jag ger inte upp än. Det ska finnas en mening med allt!