Carpe Diem

Publicerad 2009-07-31 13:41:26 i Allmänt,

Sista dagen. :(. Imorgon börjar ångesten smyga sej på när man märker att oj! det är bara 20 dagar kvar tills jag måste gå upp tidigt för att jag måste, inte för att jag väljer det själv. 20 dagar kvar tills man blir en robot i någons våld. Men jag mår bra :)

Idaaaag, ska jag vara ute lite tror jag... Jag har inte bestämt mej. Jag tycker att den som harhand om vädret kan ge oss mer sol, så att vi slipper oroa oss för att vi så fort vi kommer ut ska frysa. Det är ju sol nu men vem vet, molnen kan vara elaka ibland.

Jaja, nu går jag och ni ser mej nog inte förns ikväll.

WOLLIE BOLLIE!

Hell day on Skansen

Publicerad 2009-07-31 02:28:37 i Allmänt,

Okej okej, eftersom ni tjatar så mycket så kan jag berätta om min o så glamorösa dag på Skansen med "The awesomeness herself", Nina. Tror inte att någon som inte är väldigt intresserad av det här, hej Nina, kommer att läsa det xD

Klockan är 06.49 och en oskyldig liten flicka ligger i sin säng i Stockholms förort. Hon sover så tungt. Alldeles straxt kommer hennes mobil att väcka henne med Oh Lauras "Release Me" och hennes dag kommer att börja.
06.50, "I am a growing force without the motion..." Hon har vaknat och skyndar sej att stänga av larmet för att hennes kära föräldrar inte ska vakna i onödan. Hon har haft en naggande känsla av att något kommer att gå snett och att hon inte kommer att komma hem igen. Den sitter kvar när hon nu sätter sej upp i sängen och sträcker på sej lite lätt.
Toaletten är nästa stopp och hon öppnar sin dörr till hallen lite försiktigt för att inte väcka resten av husets alla väsen.
Det misslyckas, hennes mamma kommer upp för att hålla henne sällskap. Det tackar hon så ödmjukast för.
Kläder ska på, det ska ätas frukost och hon ska göra allt som behövs för en HEL dag på Skansen. Ett par ljusblå chinos, en vit T-shirt och en stickad randig tröja pryder hennes kropp. Är det för mycket eller för lite eller är det lagom? Dagen ser ut att bli ganska mulen och Nina (#2 ;)) hade läst att det skulle bli dåligt väder, men vem litar å andra sidan på vädret nu för tiden?
Jaja, det fick bli som det blir.
07.58 går bussen vare sej hon är på den eller inte och det vet hon. Denna flicka är ingen som kommer för sent.

Innan hon går ut genom ytterdörren säger hennes mamma förljande ord: Gå inte på fel buss nu ;). Flickan svarar: Nej då.

Klockan är 07.50 och bussen kommer i alla fall, ska jag ta den eller ska jag vänta? Äh, jag tar den. Hon sätter sej på bussen och märker när den åker iväg att hon åker åt fel håll! Hon har gjort precis det som hennes mamma sa att hon INTE skulle göra x)
En station efter stiger hon av igen och går över vägen till bussen som ska ta henne åt andra hållet igen. Nästa buss går 08.44. MEN, det har ju redan varit, och det var sista! SHIT! Fan, nu måste hon springa ända ner till busshållplatsen som hpn skullle varit på från början. Efter ca 30 meter så inser hon att hon tittat på fel tid, klockan är ju bara 7. Nu kan hon lika gärna springa ända ner. Det är en härlig morgon och hon kunde lika gärna ha tagit på sej skjorts och en kofta.

Äntligen framme vid rätt ställe! Nu rör hon sej inte ur fläcken förns bussen kommer!
Den kommer och tar henne till pendeln. Nina och hon har bestämt att de ska mötas vid pressbyrån för att köpa lunch. Flickan är 10 minuter för tidig. Hon går ändå in och köper sin lunch som kommer att bestå utav en liten fralla med ost och skinka och en flaska vatten. Ovetandes om att hon kommer att vara utsvulten i slutet av dagen och att hon skulle göra vad som helst för en brödbit tar hon upp sin plånbok och betalar sin fjuttiga ursäkt till lunch.
Hon går ut med sitt inköp och sätter sej ner. 

Runt hörnet kommer en blå figur, klädd i betydligt färre klädesplagg än flickan som sitter på bettongtrappan, med öppna armar. Det är Nina, flickans kompanjon under denna resa mot en livserfarenhet. 
Nina måste ju ovkså köpa lunch och hon är så speedad att hon knappt kan välja vad hon ska äta. Det blir också en macka av någon slag, större än flickans men ändå en macka, och en Mer. Inte mycket att hänga i granen men denaiva flickorna tänker inte mer på det och går vidare med sitt äventyr.

"Åh nej! Mitt busskort, vart är det?!" Nina har stoppat ner busskortet i väskan utan att tänka på vart och de har bråttom till pendeln. Flackan har kommit förbi spärrarna men Nina står kvar och letar efter sitt busskort medan tåget försvinner från perrongen. Nu dröjer det ytterligare 6 minuter för dem att komma iväg.

På pendeln känner de att de är påväg. De sitter i ett hav av trötta människor som är påväg någonstanns, förmodligen till sina jobb. Flickorna är inte vana vid denna tidiga uppstigning och fnissar hela vägen till centralen. 

Bussen är på ingång med sina prideflaggor vajjande på taket. Man blir glad av att se dem. Sittplatser is the shit och hela vägen till Skansen pratar de om människorna som ska på andra äventyr eller samma.

Grindarna har varit öppna i ca 10 minuter och det är små köer utanför grindarna till djurens oas.

Uppe på solliden är det ändå hyffsat mycket folk i bänkarna men mindre utanför kravallerna. Flickorna sätter sej bakom 5 tjejer som sovit på platsen sedan kl 10 kvällen innan. De har byggt sej ett eget litet sovrum med paraplyer som omringar dem och deras saker. Det står lite folk runt dem vid staketet och ser allmänt uttråkade ut.
Regnjackorna som de bestämt att de ska ta med sej kommer väl till pass nu att sitta på.

Hela dagne går åt åt repetitioner förutom en timme som är lunch.
Efter att de har repeterat låtarna och manus ca 5 gånger så blir man lite trött på det och att sitta på gruset i ena sekunden regn andra solsken är inte så härligt som det låter.

Det börjar dra ihop sej och genrepet är slut. 1 timme kvar nu tills Allsången är i full gång. 1 timme är ganska lång tid när man har stått lika länge innan. Det ska stås i 2 timmar till. Ryggarna och benen värker men "the show must go on". Man kan ju inte ge upp nu, när man har varit här i 12 timmar. Det känns dock lite surt att folk som kommer 1 timme innan allt börjar får stå på samma rad som vi, som stått där sedan 9 på morgonen men livet är orättvist ibland.

Det var som sagt mer en livserfarenthet än en upplevelse och slickorna lärde sej mycket på det.
Nästa år slår vi dem med häpnad!

Nu fryser mina fingrar. Det ni nu har sett är ett smakprov på mitt liv som journalist ;) Jävligt långt blev det också...

Wollie Bollie! 

Om

Min profilbild

Jag heter Nina och är 22 år. Jag älskar katter, att fotografera och att skriva. Sedan januari 2014 pluggar jag "Journalistik och multimedia" på Södertörns högskola. Då och då hatar jag livet men jag ger inte upp än. Det ska finnas en mening med allt!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela