Livet skrivet med blyerts på ett vitt A4.

Publicerad 2011-12-31 01:07:31 i Allmänt,

Januari
  • Sofie fyllde 18.
  • Jag hittade en spindel i mitt rum på tredje våningen i en betonglägenhet.
  • Inspirationen flödade. Jag utformade min Titania i en midsommarnatts dröm.
  • Östra Real fyllde 100 år med fyrverkerifirande och tårta.
  • Oscar spelade Syster Ratched i "Gökboet" i sin skola. Fenomenalt.
  • Jag satte upp de första tavlorna i mitt rum i Knivsta.
  • Fred Åkerström var min bästa vän.
  • Jag lärde känna kattsingarna hemma i Knivsta.
Jag skrev:
"En solros står ståtlig på en äng. När den inte är mer än några veckor gammal blir den uppgrävd från sin plats på ängen av fina människor som planterar den vid en vacker grönmålad husvägg där det finns mycket sol. Varje dag får den vatten. Högsommar blir till sensomar och hösten kommer med sitt regn och sin kyla. 
Solrosen glöms bort där den står vid sin vägg som tagit stryk av höstens vindar. Stjälken börjar hänga och den är inte lika fin som när den stod på sin äng. 
Snön kommer. Solrosen försvinner under det vita täcket av kalla snöflingor. Nu finns det ingen solros mer."

Februari

  • Jag ville bli kär.
  • FN-rollspelen satte igång i skolan och vi granskade varje centimeter av delegaterna, som PRESS.
  • Jag fick mitt övningskörningstillstånd.
  • Det snöade hela tiden.
  • Jag fick svinkoppor...
  • Fin-Vickan fyllde 18.
Jag var så trött på kylan, de tidiga morgnarna och att alltid frysa.
"Morgonen börjar halv sex, av att hjärtat får en chock orsakad av alarmet på mobilen, ibland av en dröm som spökar. Ansiktet känner luftdraget från det stora fönstret ovanför huvudet och kroppen vill allt annat än att kliva ner på golvet. Det är oundvikligt. 
Det är inte längre mörkt på morgnarna när man drar på sig de tunna plastskorna och spatserar ut i kylan. Det betyder dock inte att våren är runt hörnet. Dubbla strumbyxor och ett extra par strumpor är det som krävs för att den 20 gradiga kylan inte ska tränga in på bara huden och färga benen blå. 
När ska det ta slut? När kommer fader Frost ge vika för gumman Tö och erkänna sig segrad. Av ljuset, av värmen. Förmodligen sitter vi fast i denna istid några månader till. Jag vill bara att det ska ta slut nu."

Jag började sakna barndomen på riktigt och att kunna träffa mina bästa vänner varje dag.
"Vad hände med lättheten? Vad hände med ljuset? 
Barndom som dör långsamt men säkert. Ett gift som sipprar in genom huden och som fräter sönder själen innifrån. 
Det finns de som säger att de är barn för alltid. Att vara barn för alltid är en omöjlighet. Den där sjukdomen som vi smittas av när vi fyller 18 är medfödd, som alla har i kroppen. 
Ett gift. En sorg. Ett måste.
Det här året är året då vi fyllde 18. 18 år. 18 år av obekymmer, för min del. 
Det finns otroligt många fördelar med att bli 18. Vi får gå ut på krogen utan att vara olagliga. Vi kan köpa lättöl på mataffären. Vi kan beställa vin till maten på restaurang. Vi kan köpa körkort. Vi får skrapa fram en miljon, och hämta ut den. 
Till alla dessa förmåner kommer måsten och plikter. Det som blåser ut ljuset. När vi blir vuxna blir vi automatiskt mer insiktsfulla och får automatiskt ta del av sånt vi kanske inte vill ta del av. Föräldrar, morföräldrar, farföräldrar, syskon och vänner växer med dig och blir äldre och äldre tills de blott finns kvar i minnet. 
När man fyller 18 blir man vuxen. Då kommer giftet, mörkret och monstren. Det finns ingen som kan skydda dig förutom du själv. Du står på egna ben i det okända. 
Många drömmar och förhoppningar grusas. Det finns inte längre något som heter "Det kommer bli bra, det ordnar sig säkert." Du vet att det bara är snack. Det ordnar sig bara i romantiska filmer. Verkligheten är mer som en thriller. Allt som inte borde hända, händer.

Jag älskar er <3 har alltid gjort och kommer alltid att göra. 
Svartsjuka flickor som aldrig har varit kära finns överallt, en sitter och skriver dessa ord just nu."


Mars
  • Gosan fick vara modell.
  • Jag klippte mig och färgade håret, om möjligt, ännu blondare.
  • Snön började smälta bort och solen tittade fram mer och mer.
  • Den blommiga kjolen jag lånade av Karro åkte på och jag traskade till skolan i Converse. Gruset knastrade.
  • Älskade lilla Sara fyllde 18 och vi hade hejdundrande fest. Hon fick frukost på sängen dagen efter.
  • Det var översvämningar och jordbävningar i Japan och alla höll på att dö.
  • Ems fyllde 18 och vi fikade.
Jag blev så ledsen när det började snöa i mars.
"För er som inte har märkt det så snöar det i Stockholm idag. Det är 2 steg tillbaka på vår resa mot våren. Jag är så sjukt trött på att våren aldrig kommer."

Kylan försvann dock till slut och våren kom till stan.
"Ni vet när man går på en renborstad gata i sommarvärmen och känner sig sådär lycklig som man bara kan göra när det inte fattas något? När man känner doften av grus, gräs och solvarm asfalt och när man aldrig vill att dagen ska ta slut. Man går där i sina korta shorts, sitt linne och sina tygskor utan strumpor i och mår så bra att man redan längtar till nästa sommar, även om den som är nu inte är slut än. 
Kvällarna är så varma att man inte behöver en kofta.
Plötsligt börjar det regna men man bryr sig inte för det är sommar. På sommarn är alla ruffsiga i håret och traskar runt utan smink. Doften från blöt asfalt sprider sig i luften och lyckan i kroppen. 
Kan det inte få vara såhär jämt?

Den här dagen som Stockholm blev välsignad med idag var en dag som luktade vår. Solglasögon, vårjackor och shorts så långt ögat kan nå."

April
  • Jag mindes sexan.
  • Jag åkte upptåget för första gången. Till Knivsta för att vara med pappa.
  • Våren kom till Östra och alla kröp ur sina pälsprydda vinterjackor och tog på sig sina Ray Bans.
  • Jag såg Heavy Tiger för första gången på Black Sheep. Jag blev förälskad direkt.
  • Fina Dag fyllde egentligen 18 i Mars menfirades på Jensen's i April.
  • Jag flyttade ut på ballkongen och tog kort på flygplanen.
  • Vickan och jag hade fotosession i en park.
  • Mamma och jag firade påskafton hemma hos mormor och jag hade ny, gul klänning på mig.
  • Alla blommor slog ut.
  • Man kunde sitta ute i bikini.
Jag längtade efter sommarlovet SÅ mycket.
"Vet ni hur det känns när man känner sig lätt och luftig som en fågel som svävar mellan molnen? När man känner sig obunden. När man känner sig fri. 
Jag ligger på gräset och tittar upp mot den klarblå himlen som rymmer några fluffiga moln. Svalorna flyger högt dagen till ära vilket betyder vackert väder. Jag kan ligga här hela dagen alltså om jag skulle vilja. Och det vill jag. Jag har ingenstanns jag måste vara för jag är fri. Jag kan ligga och se molnen byta form och se svalorna ge himlen ett mönster. Jag kan ligga här och se horisonten färgas rosa av solens nedgång och sedan se månen stiga över havet. 
Jag bryr mig inte om det regnar för regn är det bästa som finns. Det luktar gott. Varm asfalt som blir blöt och kyls ner."

Jag mindes ju som sagt sexan och Sara hade skrivit om mig i sin engelskabok.
"Nina wants to be a hairdresser. She hopes that she´ll be rich but she don´t think it´s going to happen. Nina thinks that she´ll live at a pensioner´s home if she doesn´t got a husband."

Maj
  • Blommorna blommade ut.
  • Jag sydde en 60-talsklänning som inte passade tillfället.
  • 18-årspicknick på en äng med fina vänner.
  • Jag läste citat från Johnny Depp som egentligen är brilljanta.
  • Det blev sommar och jag slutade tidigt en dag.
  • Jag sydde en 50-talsklänning utan mönster och blev riktigt nöjd.
  • 18 år.
Jag var nervös inför vår premiär.
"Jag sitter och väntar på att få åka till en av mina favoritplatser, kulturskolan och dess teaterscen. Där finns personer som jag tycker väldigt mycket om och som är helt grymma på det vi gör. Vi ska kämpa oss igenom "En Midsommarnattsdröm" utan manus. Vi har premiär om en vecka. Jag är nervös. Jag blir nervös bara jag tänker på det och får fjärilar i magen. Fjärilar ska man ha när man ska göra något stort som betyder. Annars är det något som inte stämmer, då ska man nog inte göra det man gör."

Juni
  • Östras treor tog studenten och sprang ut genom de bruna trädörrarna på framsidan.
  • Jag åkte till Hemfosa med Amanda Jugend minus Sara och tältade på någons tomt. Nu när jag tänker på det så tror jag att det var i Maj...
  • Hade avslutningsgrill med en del av klassen på en klippa i Kristineberg.
  • Hade avslutning i kyrkan.
  • Jag mös med Joker hemma hos pappa. Under vår ek.
  • Det blev midsommarafton och inget var som det brukar vara med det var fint ändå.
  • Amanda Jugend bildades på Peace&Love i Borlänge. Bland konserter, kiss och kärlek.
Jag var lite hemlig.
"Jag kan inte prata med dig när du tittar på."
"De där bruna, djupa ögonen tränger sig in i mitt hjärta och gör mig knäsvag."

Juli
  • Alice Cooper spelade på Grönan och det bara var vi tvugna att se. Vi kom inte in förns till sista två låtarna.
  • Solen gick aldrig och la sig och inte jag heller.
  • Mamma och jag åkte till Los Angeles och jag andades min hjältes luft.
Jag blev kär i hela festivalupplevelsen.
"Jag kan inte riktigt beskriva tagandet av min festivaloskuld med ord. Ibland kändes som om jag inte ens var där, fast det var jag. Väldigt mycket. 
Min topp fem:

Veronica Maggio
The Ark
Håkan Hellström
Säkert!
Mando Diao


Verre var så himmelskt bra och att stå i solgasset utan vatten och köa utanför festivalområdet med svetten rinandes nerför ryggen var så himla värt det. Lite brännskador får man ta om man vill stå näst längst fram. Och det gjorde vi. Pikachu och jag.
The Ark kan jag ärligt talat inte beskriva med annat än läten som inte går att onomatopoetiskt skriva ut. De måste höras för att ni ska få en aning om hur stort det var. Ola Salo är helt klart min nya idol. Ganska osmidigt av mig att säga det nu när de ska sluta men jag kan inte hjälpa det. 
Håkan är nog alltid bra. Det är folkfest helt enkelt. Så jävla klockrent. 
Säkert! har nog de mest träffande texterna. Man vill bara skrika "JA! PRECIS SÅ ÄR DET!" 
Mando Diao hade känslan.

Efter en vecka av drägg, lekar, camp, fiskbullar och en och annan pitebo mår jag förvånansvärt bra. Jag trodde att jag skulle behöva krypa hem på mina bara knän som skulle vara fläckade med blod men jag kan stå upp och har inte ens dreadlocks. 

Heil Amanda"

Hoppades och sörjde.
"Jag vill bara att du ska veta att jag paxar Lulu. <3"

Sedan åkte jag iväg, långt bort.
"Jag är nu i den lilla staden Los Angeles. Jag är i Los ANGELES! Det känns så overkligt att ha varit uppe i Hollywood Hills och sett skylten, åkt genom Bel Air med en galen guide, ätit på amerikanskt diner och sett min bästa stjärnas stjärna, Johnny Depp. Ni kommer drunkna i bilder snart. Det kommer individuella inlägg om varje grej jag har äventyrat på. Ni kommer inte gå miste om mycket."

Augusti
  • Theo kom äntligen och hälsade på här i Sverige och vi bowlade en dag. Sen gick vi hem till Sara och hade chillfest.
  • ORUP kom till Grönan och spelade för oss. Vi var ju såklart där och dansade.
  • Jag hängde med "Terrorgruppen" och gick runt på Djurgården och vinkade till båtar på Waldemarsudde.
  • Sötaste Carro fyllde 18 och fick äntligen följa med på krogen.
  • Vi fikade på nyfunnet Café Blå Lotus som finns med i Eva&Adam. Efter det gick Carro, Sara och jag till Grönan och lyssnade på Bo Kaspers Orkester.
  • Jag hängde hemma i Knivsta och sa farväl till sommaren.
  • 2010 års fotoalbum blev klart och kom hem i brevlådan en dag till min stora glädje.
Min filosofiska sida tog över.
"Hur många års olycka får den som krossar ett hjärta?"

Och skrev om vad jag vill bli när jag blir stor.
"Min största dröm i livet är att bli skådespelare. (Egentligen är det väl kanske att hitta kärleken i någon fin person som vill leva livet med mig. Men för att göra det lite enklare säger jag skådespelare.) Jag vet inte riktigt varför. Det var väl den där Johnny Depp som startade det hela en gång. Eller så kanske det var när vi gjorde filmer av ingenting. Det är någonting visst med att få vara någon annan. Eller så vill jag bara bli sedd och omtyckt, populär. Jag vet inte. Som jag skrev för något år sedan så tycker jag ibland att livet verkar vara för kort. Därför vill jag söka till scenskolan om ett par år. Det kommer dock bli lite komplicerat. Jag brottas nämligen med blyghet då och då. Men jag älskar teater. "Varför älskar du teater om du är så blyg?" Jag vet inte det heller. Jag tror inte att jag kan men sen när jag gör det visar det sig att jag var bra."

Allt blev svart.
"Det är saker som påminner mig om dig.
Även om jag inte tycker om Rammstein i största allmänhet så var låten som spelades idag vacker.
Du lever i mina tankar. <3"

September
  • Henrik bjöd med mig och några fina personer till sitt landställe där vi spenderade en natt med spökena. Dag körde.
  • Soffan, Vickan och jag tog med oss Carro ut på hennes första 18-årsställe.
  • Carro och jag började med vårt skolprojekt och åkte på utflykter bl.a. till Dalarö.
  • Jag blev flugbärare.
  • The Ark avslutade sina 20 år som band med en sista konsert på Grönan. Stämningen var vemodig och helt fantastisk.
  • Sommaren tog officiellt slut när Veronica Maggio stängde Grönan för året.
  • Karro fyllde 18.
Det var tio år sedan WTC föll.
"Jag vet inte om mina minnen är påhittade eller om jag verkligen kommer ihåg vad som hände den dagen för tio år sedan."

Ett mörkt hål hade öppnats i mitt hjärta och jag trodde att det aldrig skulle försvinna.
"Jag har varit besviken i ca ett år och en månad nu. Jag tror inte att det någonsin kommer att försvinna. Hur mycket jag än försöker tänka att det inte är värt det eller att det kommer bli som vanligt igen desto mer besviken blir jag. Det är inte värt det men jag vill att det ska vara det. Jag vill att allt ska bli som vanligt."

18-års krisen började göra sig påmind.
"Det kan smyga sig på mig när som helst. Det känns liksom som om jag inte är där jag är. Som att jag egentligen är någon annan som tittar på mig och sedan bara hamnar i min kropp några minuter och ser allt från min synvinkel. Nu t.ex. förstår jag inte riktigt varför jag ser mina fingrar skriva de här orden och att jag tänker på vad jag ska skriva."

Oktober
  • Kreativiteten flödade så jag gjorde något utav mina gamla biobiljetter.
  • Bakade bullar gjorde jag också.
  • Skjortor knäppta hela vägen upp till hakan blev min grej.
  • Utmaningen började i Norrtälje och Heavy Tiger tog sig vidare till final.
  • Löven föll och det blev höst.
  • Jag målade naglarna rosa.
  • Plockade svamp med pappa och Lotta.
Bekymmer.
"Det finns inte mycket att säga om livet. Det enda som är säkert är att det inte är lätt."

Jag var fortfarande besviken och ledsen.
"Ett år och tre månader, som du så fint påpekade i luren idag när du ringde. Ringde för första gånger på ett år och tre månader. Hörde av dig för första gången på ett år och tre månader. Jag är inte arg, jag är besviken."

Jag saknade livet, som vanligt, och såg spöken när jag passerade barndomen på vägen hem från Karro.
"Jag ser tre spöken, tre små barn lekandes på gatan. Två flickor och en pojke. En av flickorna har kort, rött hår i en tofs. Hon sitter på marken och ritar det hon tänker på. Regnbågar, sniglar och Harry Potter med sitt ärr i pannan. Den andra flickan står bredvid med en krita i handen och tittar på. Hon tittar avundsjukt på flickan som ritar för fullt. Hennes långa, blonda hår ligger som en matta över hennes rygg där hon står och tänker så mycket att hon får rynkor i pannan. Den lille pojken har också rött hår. Kort, kort är det klippt och det ligger still på hans huvud när han styr sin radiostyrda bil. Han och den rödhåriga flickan är syskon. Alla har de sandaler på barfota fötter. Det ser ut som om de gör det här för jämnan. Det är så självklart. Så här ska det alltid vara."

Vi provade studentmössor och jag beställde hem en vit dröm.
"En vit molntuss med svart band, guldstrimma, guldkokard med en royalblå samhällssten i, för-och efternamn på framsidan, skola och årgång där bak, Uppsalas ursprungsfoder och en krona på hjässan. 777 kronor för en vit dröm."

November
  • Jag skrev om Griffith Observatory här på bloggen.
  • Det var Fars dag.
  • Heavy Tiger vann utmaningen!
  • Claes fyllde 18 och hade födelsedagskalas.
  • Allhelgona infann sig och vi gick till minneslunden och Martins grav.
  • Jag blev sjuk. Låg hemma i två veckor och längtade tillbaka till skolan.
  • 1a advent låg på den sista helgen i november i år och vi pyntde hemma.
  • Jag köpte fina, röda manchesterbyxor.
  • Bruna linser kom hem till mig i brevlådan och jag tyckte att jag blev som ny.
Jag var sjuk mesta delen av november så jag skrev inte så mycket annat än det. Jag blev dock bloggrejpad de få gånger jag var i skolan.
"Man vill ju inte överdriva eller någonting men det är helt sjukt vad min vän Louise är bäst. L för lojal, O för outstanding, U för underbar, I för invandrare (näää skoja), S för stencool och E för enastående. 
Och det är inte Louise som skriver detta. Så ni vet."

"Fett skönt med lättklädda trosor"

Jag skrev om hur mycket jag hatade att inte kunna påverka min framtid och hur mycket jag älskade mina vänner.
"Det gjorde de inte. Vår lärare läste upp namnen i klass 9A, som att det var enn arbete som vi skulle delas in i grupper inför, Nina, Sofie och Caroline. Punkt. Inget Victoria, Sara och Emmelie före eller efter. Jag hörde inga fler namn, jag bara stirrade och fick panik i min tystnad. Tårarna började göra min blick suddig och jag blev varm. Min dröm låg på golvet och krampade."

"Det visade sig att jag, Sara och Ems visst skulle ses varje dag i tre år och att vi kunde sitta på bänken om vi ville. Det skulle vi inte vilja göra men det visste jag inte då. Under de tre åren byggdes min värld upp igen för att sedan raseras ännu en gång i nian när vi skulle gå olika vägar till olika gymnasium. Vår vänskap skulle dock klara det för vår vänskap var starkast på Jorden. Så sa vi, hela gänget. Inget skulle få komma emellan oss. Det gjorde det inte heller och i dag är vi som en liten familj. Jag älskar de flickorna. De är min värld."

December
  • Det regnade...
  • och regnade...
  • och regnade.
  • Vi bestämde oss för att sätta upp "Invasion!" på Vår teater.
  • Det blev glöggkväll här hemma hos mamma.
  • Julpyssel hos Carro.
  • Pepparkakshusbak hos Soffan.
  • Sen kom snön, låg kvar tills den smälte bort dan innan julafton.
  • Mina skor fick vara med mycket på Instagram.
  • Jag tände ett ljus för en saknad själ den 18e december.
  • Jag köpte nya skor, svarta, blanka brouges.
  • Sedan blev det julavslutning och jag var glad.
  • Jag klädde granen.
  • Julafton var liten och fin.
  • Så sent som igår var jag hos pappa och tog kort på vackra Bianca som hade fått sin vinterpäls.
Jag började frysa igen.
"Jag trodde att jag aldrig skulle behöva frysa igen. Jag var så säker när jag stod där, barfota, på den varma asfalten med bara ben och armar. Vintern kändes så långt bort och snö var bara en fantasi. Det är det ju fortfarande men kylan har kommit för att stanna och det värker i bröstet av att andas. Ibland kan jag inte andas."

Mitt hjärta värkte.
"Ibland sprängs mitt bröst av alla minnen som det stänger inom sig. Det känns som att mitt hjärta är för litet för allting och som att vissa minnen får simma omkring i bröstkorgen istället. Jag undrar hur många texter jag har skrivit om det men faktumet kvarstår. Livet är bra härligt ibland men fortfarande en enda lång ångestladdad rad av dagar."

Jag saknade allt mellan himmel och jord.
"Jag skriver ofta om saknad. Det är en av mina specialiteter. Att sakna. Det blir kanske så när man gör få saker som man har planerat länge och som man inte ångrar att man gjorde. Då saknar man det. Längtar tillbaka. Om man skulle göra en uppskattning av vilka ord jag använder mest i den här bloggen så skulle det nog vara just sakna och längta. För det är vad jag gör mest i hela livet. Jag saknar det som var förr och längtar tillbaka till det som var. Det är något syndrom jag har."

Mina tankar fanns hos en kille i himlen.
"Grattis Banan-mannen. Även om du är borta så finns minnet av dig kvar. Margot Wallström höll ett tal i Anna Linds minne en gång. En del av det talet var följande."Glädjen har alltid ett sista leende. Kärleken har lämnat en doft. Någonstans dröjer det kvar. Någon förvarar det, djupt i sin saknad."

Livet kändes lite lättare.
"Livet känns så fint just nu. Mitt hjärta är varmt och ljust trots det kalla vintermörkret utomhus. Det låter klyschigt men må så vara för jag är uppbyggd av klyschor. Jag är blond och ganska korkad ibland, jag är hård på utsidan men mjuk på insidan, jag vill bli kär och jag är smartare med glasögon än utan. Sådan är jag."

Jag ville tro på Tomten igen.
"När namnet "Tomten" hade en mystisk dimma omkring sig och skapade ett pirr i magen. När man inte kunde äta på julafton och blev alldeles röd och varm för att man var så nervös. Jag saknar det, också."

Det var det året. Jag har insett att jag bara kan göra mitt bästa och därför inte ska hetsa så mycket med att försöka vara något mer än det jag är. "Alla gör vad de kan och det duger" som en vis person sa när hon var som mest filosofisk klockan 4 på morgonen på en äng i Borlänge.
Det finns mer här i livet än skolan. Jag har börjat uppskatta mina vänner på ett annat sätt. Kanske för att jag har börjat inse att vi inte kommer kunna hålla ihop jämt, jämt, jämt. Inom en snar framtid går vi kanske skilda vägar och även om vi älskar varandra så kanske vi inte kommer kunna ses så ofta som vi vill. Kanske inte på ett helt år. Det är okej att visa vad man känner och det är okej att inte alltid vara glad.
Jag sa förut att 2011 förhoppningsvis skulle bli roligare och det kan man kanske säga. Men det har också varit sorgligare på många sätt och vis.
2012 kanske är året jag vågar mer. Kanske året för risker och kärlek förhoppningsvis.
Om jag inte skriver i morgon så ses vi nästa år.

Bianca.

Publicerad 2011-12-29 19:11:53 i Allmänt,

Jag sitter nu mitt i den mörka skogen i Knivsta och halvsover. Har övningskört för första gången på en månad men det sitter i kroppen än. Det regnar även här och jag börjar tvivla på att det kommer någon snö varken nu eller nästa år. Det är synd för jag älskar verkligen när det blir sådär tyst och vitt överallt. Katterna har fått sin tjocka vinterpäls så jag hoppas de får användning av den.
Jag har ju firat jul med min käre far och Lotta också. Jag fick en ansiktsångmaskin. De tyckte att jag hade lite smutsigt ansikte. En minneslåda också med fina saker i och en drömtydningsbok.
I morgon är det två dagar kvar av det här året. Och vi ska gå och se Tintin på lilla biografen. 

Om

Min profilbild

Jag heter Nina och är 22 år. Jag älskar katter, att fotografera och att skriva. Sedan januari 2014 pluggar jag "Journalistik och multimedia" på Södertörns högskola. Då och då hatar jag livet men jag ger inte upp än. Det ska finnas en mening med allt!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela