Hur kan du veta?

Publicerad 2015-12-29 08:32:26 i Allmänt,

Jag tänker på de stackars personer som ligger på en tillplattad kartong med en blommig fleecefilt över sig, under en bro någonstans i Sverige. De är så lätta att glömma bort när man sitter med familjen runt bordet och öppnar julklappar, dricker julmust och trivs. Det är så lätt att ta allt man har för givet, alla vänner, taket över huvudet och väggarna som skyddar mot väder, maten på bordet och den mjuka, varma sängen som lyses upp av ljusstaken i fönstret. Jag kan slås av insikten när gåshuden sprider sig över kroppen för att det drar kallt från de stora fönstren i vardagsrummet. När jag huttrar till och sveper min stora, varma snuggie runt mig kommer jag ihåg att jag brukar se personer som står och hänger i en vit park för att de inte har något hem eller någon annanstans att ta vägen. Hur de också huttrar men att de inte har någon snuggie att svepa omkring sig i en soffa i en lägenhet. 
 
Jag tycker dock inte att vi som har det bra ska skämmas över det. Ingenting blir bättre av att vi också står i parken och fryser. Vi kan dock vara med och försöka förändra villkoren så att de blir lika för alla. Alla människor kan bli sjuka, du också och jag med. Alla kan bli utnyttjade, misshandlade och nertryckta. Svaghet är ingen skam, det är ett tillstånd som någon har försatts i under jobbiga omständigheter. Fördomar är ursäkter som icke pålästa personer använder sig av när de inte vet. Jag har ingen aning om vad du som läser har gått igenom under ditt liv, vilka utmaningar du har utsatts för eller hur du har vuxit upp. Alla har vi olika livserfarenheter men vi är fortfarande lika mycket människor, personer, individer.

Jag står kvar på kajen när ni seglar in i dimman

Publicerad 2015-12-28 01:23:02 i Allmänt, Författardrömmar.,

Följande påståenden och spekulationer är baserade enbart på mina egna iakttaganden och känslor.
 
Det är en tropisk natt nordväst om Stockholm. En fest pågår i ett hus i förorten. Ett poolparty skulle man kunna beskriva det som, med ungdomar som hoppar i det 26 gradiga vattnet. Det skvätter och plaskar och allting blir blött runtomkring men det är ingenting de lägger så stor tanke på. De är berusade och ostoppbara. Ikväll kan allting hända men ingenting hemskt. Stjärnorna glittrar ovanför dem och vrålen innan deras bollformade kroppar slår i vattnet hörs vida omkring. Reglerna för hur en beter sig vid poolen den här kvällen är glömda sedan länge, nu finns bara skratten. Alkoholen som susar runt i kroppen. Själv sitter jag i en hammock och iakttar händelseförloppet, på helspänn för att kunna rycka in i nödfall. Jag är inte berusad, känner mig inte ostoppbar och tror att även hemskheter kan äga rum denna tropiska sommarlovsafton under stjärnorna. 
Jag är van vid att vara vakten på festen. Den vars realism finns kvar när alla andras försvinner. Den som står kvar på kajen när de andra seglar iväg in i dimman. Jag är också van vid att stå emot tjat för även om mina kompisar, och de som "upptäcker", säger att det är okej så har de svårt att acceptera mitt val. De försöker ständigt få mig att tycka om idéen med alkohol. "Smaka, smaka, det är jättegott. Det smakar ingen alkohol alls, inte ens du kommer känna något." Jag vet inte om jag har fallit för grupptrycket, om jag inte vill vara tråkig eller om jag bara är nyfiken men jag har börjat smaka på deras olika drinkar och drycker. Jag har mången gång konstaterat att jag känner den mustiga, bittra smaken av alkohol i 0,7-procentig Herrljunga-cider och då även i drinkar med vodka men varje gång någon har blandat en drink så frågar de om jag vill smaka, trots att både de och jag vet att jag inte kommer tycka om den. Och ändå smakar jag och drar ihop hela ansiktet under klagan. Jag vill inte vara tråkig och säga "nej tack, jag behöver inte för jag vet redan att jag inte tycker om." 
 
Det är alltid någon oskyldig själ som ställer frågan som jag har en monolog till "Varför dricker inte du?". Jag försöker förklara det som hen aldrig kommer förstå, det som beroendet suddar ut, att jag avstår för att jag vill. För att smaken av alkohol får min tunga att krusa sig, för att en shot bränner min hals, för att öl smakar som vatten med grön paprika, för att vin är surt som omogna krusbär, för att allt blir så himla mycket sämre med alkohol!
För att jag ser vad som händer med dem som inte kunde säga nej efter den fjärde ölen, tredje drinken och femte shoten. Det sista säger jag inte högt. Det ropar jag bara inombords.
 
Jag tycker att det är sorgligt att jag ska vara tacksam för att mina vänner inte lämnar mig för att jag inte dricker alkohol. Att jag får höra att jag är "stark" och "modig" som står emot.
 
Detta är Sverige, huvudstaden Stockholm, år 2015. 

Om

Min profilbild

Jag heter Nina och är 22 år. Jag älskar katter, att fotografera och att skriva. Sedan januari 2014 pluggar jag "Journalistik och multimedia" på Södertörns högskola. Då och då hatar jag livet men jag ger inte upp än. Det ska finnas en mening med allt!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela