Change.

Publicerad 2014-11-02 20:31:00 i Allmänt, Häng med!, Självporträtt.,

Igår var jag på Halloweenfest hemma hos en klasskompis i Aspudden. En ruggig novemberkväll med spökblåst och darrande, frasiga löv på träden. Jag var en katt som hade ätit upp sin ägare, därav blodränder från mungiporna. 
Kanske inte det läskigaste jag har varit och kanske inte heller det mest påhittiga men det funkade. 
2010. Den här är ganska läskig. Det är ögonen som gör det. Här efter en lång kväll.

Livet är en liknelse.

Publicerad 2014-10-18 22:27:00 i Allmänt, Författardrömmar., Självporträtt.,

Boken ligger tungt i mina händer. Varje blad fyllt med ord som bildar meningar som bildar stycken som blir en historia som någon berättar. Jag läser rad efter rad. Måste hoppa tillbaka ibland för att jag redan har glömt vad det stod. Flyger iväg i andra tankar. Jag har aldrig varit en bokmal. Aldrig varit den som kan sluka böcker på somrarna, i solstolen och på stranden. Det är inte Nina Hjalmarsson. Jag har aldrig läst snabbt och samtidigt förstått vad boken säger. Jag kommer ihåg en gångbar vi satt i skolan och skulle tävla om vem so kunde läsa en sida i en bok snabbast. Mellanstadiet. Händelser. Jag och Ems tävlade. Ems var klassens bokmal. Hon kunde äta upp en bokn på en dag och jag ville också. Jag låtsades alltid vara så inne i boken att jag läste medan jag gick till min låda och hämtade något på lektionen. Gick med ögonen fästa på orden i boken och trampade sakta framåt för att inte stöta i något. Ems och jag satt och koncentrerade oss. Startskottet gick och vi började plöja meningarna på sidan. Jag låtsades förstå alltså läste men gjorde det inte och vann. Jag kunde läsa snabbt men inte fånga upp innebörden i orden. Jag ville så gärna vara en sån som älskade böcker men det tog sån tid för mig att läsa, och gör än idag. Jag började läsa för något år sedan igen. Köpte en bok och läste ut den. Från pärm till pärm. Kände mig stolt. Jag läser inte böcker för skojs skull, jag läser för att bocka av från min duktighetslista. Jag läser för att hävda mig. 

Under dig finns ett hav.

Publicerad 2014-01-19 00:22:18 i Allmänt, Självporträtt.,

Kvällens avsnitt av "Stjärnorna på slottet" var vackert i sin helhet. Maria Lundqvist bekräftade det som min rädsla grundar sig i, att precis vad som helst kan hända i livet och det finns absolut ingenting som du kan göra åt det. Du kan inte påverka ditt liv över huvud taget. Det kan ses som otroligt härligt men jag ser det som otroligt skrämmande. Det är förmodligen för att jag är ett kontroll freak i allra högsta grad och helst vill ha koll på allt men jag tycker att det är en outhärdlig tanke; att jag kan gräva och gräva och gräva för att till slut hitta något som jag aldrig ville hitta. I Marias fall var det kärlek hon hittade, i en annan man än sin egen. Den rädslan för att förstöra något så bra som hon hade med sin man för att hon blev kär i en annan är det oberäkneliga som lurar under hela livet. Det är det som är livet. Jag tycker inte om det. Att en kan bli lurad av sina egna känslor och tankar. Att en kan tappa bort sig själv i virrvarret av allt som finns inuti. Hemskt oroligt och skrämmande. 

Om

Min profilbild

Jag heter Nina och är 22 år. Jag älskar katter, att fotografera och att skriva. Sedan januari 2014 pluggar jag "Journalistik och multimedia" på Södertörns högskola. Då och då hatar jag livet men jag ger inte upp än. Det ska finnas en mening med allt!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela