Inget vidare

Publicerad 2010-07-31 03:17:18 i Allmänt,

Hemmagjorda killspel för tjejer är grejer det! Vi har snackat slut på allt som finns att snacka om och fnissat och tisslat som riktigt tjejiga tjejer gör på pyjamaspartyn. Vi har pratat om hånglande och picknickar och tandborstning och pojkar och hatkort och hjärtan och ja, allt som man kan tänka sig att tjejer snackar om faktiskt. Utom smink...och hästar.

Man kanske skulle ta och ta reda på lite om sin otroligt roliga skolstart :D Bilket schema man har och lite sånt ni vet. Lite deprimerande saker såhär på morgonkvisten. Eller?
Det står ingenting, synd för dem! Då kanske jag inte kommer då.
Gud vad jag inte har någon inspiration just nu! Förlåt för att jag slösade din tid.

Några av de vackraste

Publicerad 2010-07-30 04:45:29 i Allmänt,

Till några av de vackraste på denna jord.
Det sägs för sällan men jag älskar er.

Hår som skiner i solen, ögon blå som himlen, tänder som ingen annan och ett grymt basfinger som pryder hennes vänstra hand.
Hon var på festival. Nu finns det en pojke. Han är också blond. Han har lika blå ögon som flickan och tycker om gitarrer. Om jag känner flickan rätt så blir pojken snart en sträng på hennes bas.
Med Stevie Wonder i ena handen och Jazz-Per i andra susar hon hem i soluppgången på Lauri. Det blonda håret flyger i vinden och hon spelar ett beat på sin vän. Det är introt till Sir Duke och när hon kommer till järnvägen stannar hon men fortsätter spela. Tiden stannar.

Ett leende stort som hennes hjärta och stora tänder som glittrar i solskenet. Där hon är finns inga tårar, inga krig, inget elände och inga ondheter. Det är glädjen som kommer gående nerför gatan. Rödtotten som är mer känd som Möffler bland de som hon har i en låda absolut närmast hjärtat kommer alltid med fina ord och gosiga kramar till de som behöver en bit av hennes energi.
Likt Nalle Puh har även hon en förmåga att se saker från den ljusa sidan. Den här flickan hittar man inte under vilken sten som helst.

Bak, fram, trippelsteg, vänster, höger, trippelsteg. Om du ser en flicka som kommer dansandes i solnedgången med en brunhårig pojke vid sidan så ser du en av de finaste dansöserna i världen. Hon har säkert på sig en blommig klänning och en tusensköna bakom örat.
Hon hittade en pojke. Den pojken har hon kastat nu. Det gör inget för det finns gott om pojkar runt hörnen. Den brunhåriga hon kom dansandes med är hennes nyaste fokus. Det finns de som tycker att han är lite för erfaren för henne men hon kan inte hjälpa det. Förutom han finns det många pojkar som hittar dansösens hjärta i en flaskpost och plockar upp det för att plåstra om det och kanske behålla det. Hon måste bara lära sig att ta tillbaka det när hon vill ha det.
Ibland sitter vi i hennes hus och äter en spontankaka som hon bakat. När man säger att den är det godaste man ätit rodnar hon lite lätt, tittar på en med sina stora blå ögon och skrattar till lite. Då vet man att flickan är glad.

Misse, med sina fräknar som pryder hela hennes kropp, vet hur man fixar och trixar. Bara hon löser det olösbara och bara hon kan planera allt. Listor svämmar över hennes rum och ”Vad-man-kan-göra”-lapparna får inte plats i burken. Så mycket att göra men så lite tid att göra det på. Baka, sy, måla, dansa, jobba, städa, rensa, prata, skratta, gosa. Den här flickan har alltid en plan på lager så om du frågar henne vad ni ska göra utbrister hon först: MEN VA BEGÄRU!? Sedan tar hon fram penna och papper och påbörjar en lista som aldrig tar slut. Nasse sitter inte still. De bruna ögonen måste se allt och vill inte missa något. Det rycker i armar och ben varje gång hon hör ordet disco och dansen tar aldrig slut!

Vackraste alven på jorden är rödhårig och har en förkärlek för det mystiska. Den mörka sidan av drottninggatan är hennes hem med alla dess små butiker och caféer. Jag lovar dig att om du irrar runt i Gamla stan bland bokbutiker och in på Grå Munken så ser du henne sitta där med en av sina hundra Sagan om Ringen böcker i händerna och en stor kopp te framför sig. Ge henne en 200 g Marabou mjölkchoklad så bits hon inte.

Konstnärer sägs inte kunna vara konstnärer om de har haft ett perfekt liv och denna donna kan ju rita så lätt har hon inte haft det. Det gör inte så mycket för hon kan le så det räcker för ett helt land ändå. När hon doppar sin pensel i vattnet och drar den mot duken så skapas drömmar och älvor föds. Hon flänger hit och dit och tränar tills hon inte har några ben kvar. Det spelar ingen roll om hon ligger i koma, hon bara ska ner i bassängen och simma några längder först. Hurtig som få och med ett leende för tusen är hon en av de närmsta.

Sista ord som inte kommer ut

Publicerad 2010-07-30 03:09:25 i Allmänt,

Regn asså, det finns nog inget mer perfekt som jag konstaterade i förra inlägget. Skyfall har inträffat i Stockholms stad och jag och sniglarna tackar Gud för det! Jag hade på mig randiga gummistövlar och en grön regnjacka när jag skyfflade jord tillsammans med min kära syster och hennes sambo på tomten som snart inte har några randiga gummistövlar gåendes på den. Det var najs att vara ute i regnet och arbeta som de gjorde på den gamla goda tiden, när det inte fanns tv eller dator ni vet och när kvinnorna inte hade byxor på sig. Jag slet som en oxe ute på fältet och gjorde rätt bra ifrån mig utan att förstöra min otroligt utarbetade manikyr alltför mycket. När himlen öppnade sig lite för mycket så gick jag in och tog mig en tallrik lasagne och lyssnade på de stora dropparna när de träffade taket. Jag lyssnade även på det som hade väckt mig vid 13 tiden, hammarslag från den lite söta snickaren. Men jag var lika glad för det.


Död? Nej, det kallas att vara poetisk.                              

Lite senare på kvällen tittade min syster ut genom fönstret och såg några små liv gående på Möfflers gräsmatta och käka bär. Jag bestämde mig för att de inte kunde gå där alldeles själva så jag sprang över och joinade dem i sitt ätande. Mycket givande indeed. Efter ca 1 minut kom en Björn gående också. Woho tänkte jag, vilken snygging! Jag har därför spenderat denna torsdagkväll och fredag morgon med ett glatt gäng på 4 personer vid namn Kina, Helena, Björn och Soffan. Ytterst trevligt! Detta var nog riktigt officiellt den sista gången jag "kittlade" Björn på 1 år... Känns inte roligt men som jag sagt såååå många gånger tidigare, vad skulle vi gjort utan facebook? Dessutom har vi ju Skype så det kommer nog inte ändras så hysteriskt mycket för vår del, vi som bor kvar i Sverige. Kommer sakna honom ändå dock och det suger ju. Det glömde jag säga till honom! :O Nåneej :(
Det skulle ju vara mina sista avskedsord. Fail på mig!
Här ser ni ett failure som säger god natt med ett skamset leende.

P.S. Björn, jag kommer sakna dig. <3 D.S.

Om

Min profilbild

Jag heter Nina och är 22 år. Jag älskar katter, att fotografera och att skriva. Sedan januari 2014 pluggar jag "Journalistik och multimedia" på Södertörns högskola. Då och då hatar jag livet men jag ger inte upp än. Det ska finnas en mening med allt!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela