Jag tycker om att bo i lägenhet. Det är bekvämt och lagom stort, en balkong, en innergård som sköts av ett företag så att den alltid är fin och inga läskiga utrymmen som det kan finnas monster i. En sak är dock ett problem. Det är ibland FÖR litet. En trea på 70nånting kvadrat är ju inte liten men den kan kännas väldigt liten ibland när jag kan höra mamma andas när hon sover i sitt rum som ligger på andra sidan av lägenheten.

Nu sitter jag i mitt rum och hon är i köket och lagar mat. Köket ligger också på andra sidan av lägenheten från mitt rum, men hon har radion på och det är som att jag lika gärna kan sitta i köket och plugga. Så litet är det. Även om jag stänger dörren kommer det att höras. Det finns ingenstans att vara helt ensam på. 

Jag lider inte särskilt mycket av det men i vårt hus kunde jag gå ner i mitt rum på nedervåningen och lyssna på hög musik, sjunga eller ha kul med mina kompisar utan att någon annan behövde höra eller bli störd. 

Jag saknar det ibland.