2013.
Oktober:
I oktober köpte jag en ny höstkappa. Höstkappor är knepiga tycker jag. Ibland får man inte använda de alls för att vintern kommer direkt efter sommaren men 2013 har jag nästan bara använt den som jag köpte ny. Bra investering men jag saknar snön. 2013 års höst har varit den längsta någonsin. Den började i oktober och har inte försvunnit än, fast det är januari. Därför hann löven bli röda, orangea och gula på träden vilket jag tackade för. Har aldrig sett så vackra färger.
Jag och tre tjejer i min klass i skolan bildade responsgrupp och vi hade olagligt roligt på våra möten. Så där störigt roligt så att en tror att en fejkskrattar men det var på riktigt.
Sedan spelade Heavy Tiger i en tävling på Fasching och vann en spelning på Hovet i år! Jag är så otroligt stolt. Sara och Maja i bandet hade inflyttningsfest i sin nya lägenhet och jag låg i min säng och väntade på att få åka dit.
November:
Inte så mycket fotograferande under november, mer skrivande. Jag skrev ett långt inlägg om min syn på feminism och lite vad det innebär för mig, och ett om livet och framtiden.
"...Ibland ser jag inte poängen med att leva om man ändå ska dö i slutet och allt därimellan är en lång rad av beslut och konsekvenser. En massa måsten. Fast en klok person en gång sa till mig att det inte finns några måsten, bara konsekvenser så måste ändå en del saker göras för att upprätthålla någon form av balans i livet. En balans som behövs om din existens ska vara till betydelse.
Och jag blev förkyld, som vanligt. Jag trodde att jag skulle klara mig men där gick jag bet och blev dunderförkyld så att jag fick stanna hemma från seminarium och föreläsningar. Då läste jag och analyserade Kristian Gidlunds texter från hans post-mortum-bok "I Kroppen Min - Vägskäl". Helt fantastiskt.
Lika bra att göra något av det om vi ändå ska leva."
Jag skrev också om hur min jul har förändrats och om hur det är att inte veta riktigt vem man är, om man är barn eller vuxen.
"...Jag är det där nästan sladdisbarnet som är mittemellan mina systrar och mina systersöner i ålder. Mina systersöner är uppenbart barnen och mina systrar och min mamma är uppenbart de vuxna men vad är jag då? Jag är vuxen enligt lag men jag känner mig inte vuxen."
Jag var trött på regnandet och längtade så ofantligt efter snö. Därför skrev jag lite om miljön och hur folk beter sig med tanke på den.
"...Leveransbolagens lastbilschaufförer stänger inte av motorn i bilen för då blir det ju kallt när en ska sätta sig i bilen igen. Det går inte för sig. De svarta avgaserna bolmar ut ur avgasröret och stiger till skyn där de blandar sig med luften. Vi ser inte ens diset som lägger sig som ett lock över Stockholm. Vi ser ingenting för avgaserna som stiger mot skyn."
Och jag blev förkyld, som vanligt. Jag trodde att jag skulle klara mig men där gick jag bet och blev dunderförkyld så att jag fick stanna hemma från seminarium och föreläsningar. Då läste jag och analyserade Kristian Gidlunds texter från hans post-mortum-bok "I Kroppen Min - Vägskäl". Helt fantastiskt.
December:
Första december var i år också första advent och jag låg hemma med domnat huvud och påbörjad öroninflammation. Vintern hade inte kommit än för plusgraderna fortsatte att dominera och snön syntes inte till.
Under mina sjuktimmar kunde jag reflektera över livets små missöden. Som att jag glömde bilnyckeln när jag skulle hämta något i bilen eller att jag kanske var tvungen att gå till skolan fast jag var sjuk.
Dessutom fyllde mamma år! Jag lagade middag åt henne och gav henne en Ane Brun-skiva för hon älskar henne.
Så kom snön i alla fall, om än i liten mängd. Den låg kvar i ungefär 72 timmar, sen smälte och regnade den bort. Under tiden som den föll utanför satt mamma och jag inne på Maxim-teatern och skrattade/grät åt Jonas Gardells monolog i "Mitt Enda Liv". Jonas Gardell <3.
Det traditionella julpysslet gick av stapeln hemma hos Carro också.
Musikhjälpen startade nere i Göteborg och man kunde skänka pengar på alla möjliga vis till förmån för "alla kvinnors rätt att överleva sin graviditet". Jag promotade för att jag tycker att man kan bidra med någon form av hjälp till samhället ibland.
Jag fick möjligheten att se Heavy Tiger igen i år, det är inte ofta det händer, så jag åkte till de på ungdomsgården de skulle spela på. Helt fantastiskt. Som alltid. Sedan började min lilla årskrönika som tar slut i och med den här meningen.
