Snön ligger djup och gnistrande kristallklart vit runtom det fortfarande nya huset som under stjärnornas glimmande ser ut som ett hem. På altanen ligger en älskad vän djupfryst i väntan på sin slutgiltiga viloplats. Hans frånvaro har inte gjort sig påmind än men snart kommer han bli lika saknad i detta hjärta som hans bror. Jag har inga egna bevis på att han har funnits, han existerar nu endast i min fantasi. Som en vacker skugga, nattsvart och trogen. 

Ödet är oberäkneligt och klurigt, det visste jag förut, men att det skulle föra med sig sån olycka, det har jag fått erfara de senaste åren. Att det skulle bringa förtvivlan och sorg in i mitt liv som en dementor på jakt hade jag inte förväntat mig. Döden har slagit sig samman med Ödet och tillsammans åker de före mig och gör verklighet av lömska planer. Inget överraskar mig längre.