Blunda så finns det inte.
Mitt rum ser ut som jag tror att en ungkarlslya ser ut. Jag tänker inte ens bry mig om att inte generalisera för jag har sommarlov! Det ligger saker på golvet, bl.a. en öppnad resväska som har legat där i 1 vecka nu, min "kontorsstol", who am I kidding?, är överfull med kläderna som Gud glömde och i ett av hörnen står en kartong med gamla VHS-filmer i och ovanpå den en låda full med skrivbordsgrejer. Grejer som aldrig kommer komma upp på något skrivbord för det slutade tillverkas av säkerhetsskäl. Färgen kunde väl kanske bränna hål i huden, vad vet jag?
Vilka små problem här i livet som kan bli så stora. Planeten har nu bestämt att vi börjar bli för många och därför ser den till att en massmördare skjuter omkring sig i Norge, ett flygplan med ett 80-tal personer störtar, två tjejer i hässelby blir knivhuggna, mjältbrand bryter ut i Skåne och att en familj mister en medlem p.g.a. sjukdom.
Detta är förståss bara en bråkdel av världens tragedier men det är så sorgligt att det ska behöva bli såhär. Som lemmeltåg, utan frivilliga lemmlar.
Ändå sitter jag här och har ångest över att mit rum inte är städat.
