La belle époque.

Publicerad 2014-08-27 00:40:44 i Allmänt, Häng med!,

I lördags hjälpte jag Carros storasyster och hennes kompis med deras 30-årsfest. Den hölls på Konstnärsklubben på Skånegatan, en gammal hemlig klubb för konstnärer. Man går in genom porten och kommer direkt in i trapphuset som leder upp till en stor sekelskiftesvåning. Vi kom dit vid fyratiden och blev direkt inkastade i festfixandet. Jag tycker jättemycket om att göra i ordning för fester och kalas och nu fick jag dessutom hjälpa till när det verkligen behövdes. Det kändes inte som ett jobb, mer som en hobby. När man kom upp för den sista trappan i det stora trapphuset öppnade en balsal upp sig med högt i tak och en avlång stenbalkong på ena sidan. På golvet stod det en massa bord dukade med vita dukar och kandelabrar, allt i sann sekelskiftesanda. Runt sprang folk i vackra håruppsättningar och fixade det sista. Oliver och jag fick direkt börja med uppläggning av mat och dekorering av bord. Över etthundra personer skulle röra sig i våningen. Några minuter innan festen började bytte födelsedagsbarnen om och blev till vackra societetsdamer från sekelskiftet med vackra klänningar och pärlor i håret. Jag fick låna en lång, svart kjol och ett förkläde och min look var gjord. Tillsammans med mina svarta kängor såg jag ut som ett hembiträde från 1900-talets början. Sedan kunde festen börja. Sorlet steg från trapphuset upp till baren där vi tjänstefolk väntade på gästerna. Sedan började de sakta men säkert leta sig upp till festvåningen och middagen var i full gång. För några sekunder kändes det som att vi var mitt i sekelskiftets Stockholm och första världskriget stundade. Alla var så fint klädda. 
Jag har aldrig diskat så mycket i hela mitt liv, det slutade aldrig komma smutsiga tallrikar eller smutsiga koppar eller smutsiga vinglas eller smutsiga bestick! Det blir väl så på en fest med över hundra hungriga sekelskiftare. 
Jag sportade kort hår. 
Grevinnan och betjänten. Fina Carro. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag heter Nina och är 22 år. Jag älskar katter, att fotografera och att skriva. Sedan januari 2014 pluggar jag "Journalistik och multimedia" på Södertörns högskola. Då och då hatar jag livet men jag ger inte upp än. Det ska finnas en mening med allt!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela