Strömmen rinner ur pendeltåget, ut på perrongen och ner för trapporna. Ut ur tunneln och framför oss tornar Uppsala upp sig. Strömmen av smålulliga ungdomar fortsätter flyta förbi gula lägenhetshus, butiker och stånd med brända mandlar. Doften från mandlarna är söt och påminner om tivoli. 

Himlen ovanför Uppsalas två domkyrkotorn är blå och prydd med skira slöjmoln. Inget grått så långt ögat kan nå. Jag känner att skidjackan jag har tagit på mig inte fyller sin rätta funktion ännu, den är en kontrast till tjejernas bara ben.

Den idylliska småstaden har invaderats av fulla ynglingar som är här för att dricka sig alldeles för pirriga och suddiga för att fungera. Jag andas in dofterna av cigarettrök och kall vårdag i ett enda andetag. 

Vi hittar till den stora parken i Uppsala, den som alla fulla personer samlas i för att fira valborg. Solen bränner mitt knä där jag sitter på en filt i gräset och känner trevnaden som infinner sig i mig någon gång ibland. Man vet inte om man ska ha på sig huvtröjan eller ta av sig den för det är April och vädret stämmer inte riktigt. Det är lite lynnigt. Skidjackan ligger slängd bakom ryggen, obehövlig och bortglömd. 

Trummor och ryttmer hörs en bit bort, sorlet från människorna går inte att tyda utan ligger mest som en slöja över konversationerna vi har där på den blårutiga filten. Allt tar mig tillbaka till festival 2011. Ettan på gymnasiet och energidrycken som flödade i mitt blodomlopp.