Sommaren är här men huvuet snurrar fan ändå. I morgon är det dags att skriva kommundugga för andra gången och som jag våndas över tanken på det där förbenade pappret med frågor på. Så många ord som ska kilas in i vecken i hjärnan. Alla ska in på samma gång också som folk i en japansk tunnelbanevagn under rusningstid, alltså hela tiden! Nu ser det här väldigt bittert ut och det kan jag stå för. Jag är bitter. Bitter på att jag måste göra om en fjuttig liten dugga som egentligen ska klaras av på ett nafs! Och bitter över att pluggandet inte är slut förns den 9 då jag har min sista omtenta innan sommaren. Bitter över att jag kanske inte klarar den heller och då ser en till omtenta i augusti som tornar upp sig i horisonten. Bitter över att alltid klara mig med nöd och näppe, aldrig med god marginal.

Jag. är. bitter. 

Förlåt.