Idag fyller, eller snarare fyllde, jag år. 21 svåra år. Nu är jag vuxen i hela vida världen och måste ta ansvar över allt jag gör, från och med nu. Det kanske inte låter så illa, och det kanske det inte är heller. Jag har ingen aning, jag vet bara att jag är lite rädd för vad som väntar. Inte förväntansfull eller nyfiken utan rädd och ängslig. Men det ligger ju i min natur att vara skeptisk. 

Jag har blivit firad hela helgen. Igår var mina systrar här och fikade och i lördags lurade mamma iväg mig på förmiddagen och sa att jag skulle sätta på mig myskläder och packa saker för en övernattning. Sedan åkte vi iväg men hamnade hos Vickan där mina fina flickor dansade till "happy birthday Nina, happy birthday Nina, happy birthday Nina, you're getting old". Jag fällde en tår. Hur fina vänner får man ha? Hur fina vänner får JAG ha? En banderoll med "Grattis Nina 21" prydde balkongräcket och de hade gjort en egen liten dans. Rätt var det var så fick jag en ögonbindel och blev inföst i en bil, sedan bar det av mot, för mig, okänd destination. Vi åkte över gupp, genom rondeller, till höger, till vänster och ner på en grusväg. När jag fick av mig ögonbindeln var vi i Nibbla, Carros nya landställe. Resten av dagen lagade vi mat, spelade brännboll, bastade, badade och grillade. Mysigaste flickorna i världen som fixar så fint åt mig.