När det var då.
Sommaren har börjat mina vänner. Vi trotsar juninattens kyla med mössor och filtar på balkongen efter studentmottagning. Ända in på morgonen efter, när solen smyger upp bakom trädtopparna och fåglarna hälsar oss god morgon, sitter vi och förundras över det ljus som sakta stiger i styrka ovanför oss på den ljusblå sommarhimlen. Det lämnade oss aldrig helt.
Vid två, tre på morgonen är gatorna tomma och ljuset är precis så drömskt som när man skulle på äventyr med familjen. På den tiden då man skulle åka iväg väldigt tidigt för att hinna fram samma dag. När älvorna dansar på ängarna och gräset är täckt av dagg. När man kan strosa fram mitt på landsvägen och känna sommarlovsfrihet!
Studenter som vinglar hem från sin största dag i livet hittills. En ensam bil som kör förbi. Allt det vi längtar efter när vi kör ner händerna i fickorna och dyker ner i halsduken, är här. Och det stannar i fyra månader till.