Alla mina vänner brukar titta på mig med skeptiska ögon, syna mig från topp till tå, för att sedan utbrista något i stil med, "du har ju inte ordentliga kläder på dig...". Jag tänker inte på det allt som oftast men mina tunna, svarta strumpbyxor kombinerat med ett långt linne och sedan en skjorta eller tröja av något slag utanpå kanske inte duger i krig trots allt. Jag försöker förklara för mina fina vänner, som jag inbillar mig bryr sig så mycket och säger till just därför, att strumpbyxor är minst lika varmt som jeans och att jag faktiskt inte trivs i byxor. Det där om att strumpbyxor är lika varmt låtsas de inte höra och om de gör det så får jag snabbt höra att så visst inte är fallet och att jag har helt fel. Allt är ju relativt tänker jag då, men säger ingenting med risk att höra en suck eller ett "blondin-journalist". Det där om att jag inte trivs i byxor viftar de bort med ett "jo, det gör du ju visst! Du passar ju jättebra i byxor." och sedan är det inte mer med det. Därmed får jag inte klaga på att jag fryser en gång till utan att höra, "klä på dig mer!" och med den meningen har de automatiskt rätt. Deras argument väger tyngre än mitt för att mitt inte är lika enkelt. Tekniskt sett skulle jag inte frysa under det ena svenska halvåret om jag tog på mig tre lager strumpbyxor och sedan ett par jeans ovanpå det men nu är det emellertid så att jag faktiskt inte tycker att det är snyggt och jag vill inte se ut så i ett halvår.

Solen skiner nu och våren är på väg. Jag har hört att det inte är kylan som skapar förkylningen, det är bakterier som flyger omkring i luften.