Det finns en för alla men vart gömmer sig de jävlarna?
Jag har precis läst platsannonserna i Västerort. Jag visste att det fanns folk som var desperata efter kärlek och som vars enda utväg var att skriva in en annons i tidningen som en anonym han, hon eller hen. Jag visste dock inte att det fanns folk som var så desperata efter sällskap över huvud taget att de skrev rop efter vänner. Bara, vänner.
Om ingenting annat fungerar så kanske det är ett måste. Det finns inga fördomar i ord.
"Hej, jag skulle vilja ha en skräddarsydd vän. Hur lång tid tror ni att det kan ta att knåpa ihop en sådan?"
"Jadu, det kan ta ett tag...Det beror på hur noga det är..."
"Det är ganska noga, inga sneda slag, fållad 2 gånger, samma färg på tråden som på tyget, helst ska det vara pressveck på efter..."
"Det kommer nog upp i några år..."